Har man en känguru...

då ser det nästan ut så här när de vindmarkerar! Gisses vilken markering hon gjorde idag. Föreställ er henne på bakbenen i den här stilen fast med drag ut i skogen också! Jag, Maria och Ylva och vår trogen figurant Mats träffades i skogen. Maria och Cosmos fick börja. Jag tyckte han skötte sig bra. Stigen tog dock slut, men han gick inte mer än 10-15 meter innan han snappade upp ljudet. Han är så lugn och fin på stigen. Drar inte, ibland kommer det dock skall. Maria skall vara nöjd över dagen. Sedan var det Kaxa och Ylvas tur. Vilken vovve och matte. Deras samarbete i skogen går inte att ta miste på. Här finns inga betänkligheter. Klockren ljudmarkering... Men Ylva måste tänka på kommunikationen till gruppen. Tjusigt! Sedan var det Skruttan och min tur. Tempot har börjat bli bra... Inga aha-kast på måfå. Börjar sätta sig självmant vid ljudmarkeringarn, för att sedan kraftigt bjuda utåt. Vindmarkeringen då som vi råkade få... Ja, som träningskompisarna sa, den kommer du att leva länge på. Hon stretade ut mot figguranten på bakbenen! Min lilla grå känguru...!

Tävlingsdjävulen tittade fram...

Hm, varför är man en så fruktansvärd tävlingsmänniska?! Inom mig bor en tävlingsdjävul! Som kom fram igår. Vi var en tapper skara som samlades på Pontusbadet för att genomgå en säkerhetskurs för att få åka i vår nya stridsbåt 90! Gissa om jag satte i halsgropen när instruktörerna började med att säga att vi skulle hoppa från 5 m höjd, med världens otympligaste flytväst på oss. Dessutom att den kunde slå oss både gul och grön om vi inte höll den på rätt sätt. Någon som gått misste om att jag är enormt höjdrädd!!! Utmaningen kom direkt från Stina... hon ska nog få igen!

Nå ja, efter att ha tagit av mig glasögonen så försvann ju omvärlden, lyckades kravla mig upp de där fem metrarna och stod uppe på höjden. Instruktören ropade att jag skulle fokusera på att hålla fast flytvästen och titta på klockan på väggen mitt emot. Inte f-n heller såg jag någon klocka utan glasögon. För att göra en historia kort så tog jag mig ner - konstaterade att jag överlevde och klarade av momentet att vända livflotten, med hjälp av guidning. Det är inte lätt att vara en blind fisk inte!

Nu i efterhand är jag mycket nöjd med min insats, men jag kommer för allti i livet inte göra om det. Då får jag bli en landkrabba. Ryggen som har varit dålig ett tag fick sig en smäll igen så nu har jag ont igen. Nu ska här pluggas, i kväll blir det lydnad ute på Kronan. Här kommer förresten lite bilder som jag tagit när vädret var bättre!

Skruttan & Ozzy

Jambo

Kaxa

Träning...

I dag har jag pluggat och pluggat och åter pluggat. Men nu är två uppgifter så gott som klara ;-) Det känns bra. Fast har två lite lättare uppgifter kvar att knåpa ihop. Jag har blivit en djävul på att ordbajsa! Kanske för att jag lever ihop med en politiker. Kommer väl till pass för utfyllnad i all rapporter som jag har skrivit de här två terminerna.

Klockan 17.00 samlade jag, Maria hemma hos Ylva. Vi var faktiskt ute hos Ylva och tränade bevakning. Japp, nu kör vi hårt! En lagom lång patrullstig med både ljud och vind. Kaxa var först ut. Eftersom vindarna sällan är med oss, så blev det en svag markering. Ljudet snappade hon upp snabbt, men sedan blev det lite virr... Vår ljudfigge letade leksakerna som han lagt vid ett trä ute i skogen... Ha, ha... det fanns ju mer än ett. Tur att jag har lokalsinne. Kaxa fick sin belöning och Ylva talade glatt om att hon sett färsk björnspillning. De där nallarna, även i Sinksundet verar de finnas...! Efter Kaxa och upphittandet av hundarnas leksaker och väl nerpackade i figurantens fickor, så var det Cosmos tur. Han fick även han en svag vindmarkering. Jobbade lugnt och fint på stigen och hittade figguranten med en tydlig markering. Han fick sin belöning och så var han nöjd med dagen. Skruttan tyckte att hon skulle kika läget vid platsläggningen i skogen och smög fram. Så det får vi träna mer på. Vinden hade tyvärr inte tilltagit så hon sniffade lite men inte mer. Ljudmarkeringen var klockren och nu är hon fullt koncentererad på vad hon skall göra på stigen. Inga aha markeringar eller tvära utåtkast. Stannar lyssnar och patrullerar på tills figgen rör på sig.

Vi avslutade med ett uppletande och insåg att både Cosmos och Skruttan inte riktigt tyckte om metall föremålen. Jag är ändå nöjd med Skruttans insats. Tre föremål in - markerade metallen. Det tar sig sa mordbrännaren. Kaxa skötte sig fint. Nu sängen ;-)

Grubbnäsudden

Tuffade iväg till Grubbnäsudden för att kika på hundar som testdes in på min kommande bevakningskurs. Det är alltid så härligt att träffa bevakningsvänner. Jag och Ylva packade in oss med bilen full av jyckar. Vi kom fram strax innan anlagsprovet skulle starta, så vi passade på och träna våra egna jyckar. Härligt att se Skruttan jobba, nu har hon dratt ner på tempot, till ett ganska behagligt stretande... Gör inga aha-kast rakt ut i skogen i hopp om att figgen ska ligga där, utan har fallit tillbaka till hösten fina patrullerande. Plockar figgen snabbt och koncentrerat. Hon har börjat sätta sig efter markering och bibehåller intresset, vilket är bra dock är kasten kvar och mattes armar snart ryckta urled ;-)

När anlagsproven började, så började även ovädret. Då snackar vi OVÄDER... Började med att åskan mullrade i fjärran. Kapten J sa lungt att den är långt bort... Redan då var jag på väg till bilen, men behöll lunget. Alla andra stod ju kvar. Sedan så började det regna lite smått. Kaptenen vände in för att ta på sig regnkläder. Kursen stod lydigt kvar och fortsatte sitt arbete. Jag och Ylva som "bara" var gäster satte oss under tak och kikade på vovvarna. Då började det hällregna och hagla... inga små hagelkorn. Vi satt och myste under taket vi hittade och var ganska nöjda med tillvaron. Då det plötsligt blixtrade och åskade... Japp - gissa vem som var snabbast till bilen. Ringde Ingela och Linda som var på väg upp och la på när Inga skrek jag ser inget. Då hade ovädret nått dem... Tror att Kapten J var den enda som inte blev dränkt... Hela dagen blev lite försenad, men resultatet var gott - tre av "mina" hundar gick igenom analgsprovet så nu skall jag bara annordna ett till för resterande intressenter. Sedan är det bara tuta och köra!

Grattis till Ingela och Jaxsa & Linda Quta,

som jag nu kan plåga ute i bevakningskogen,

Iwo med förare som även de inte slipper mig.

Nu ni skall vi visa var skåpet skall stå. Certprov i september!

Flitens lampa lyser...

över Gammelstad... sitter i mitt arbetsrum och kämpar med tre examinationsuppgifter. Tja, där fick jag för att jag prioriterade att vara ute i solen i stället. Nä, så jobbigt är det inte, men det känns som om jag bara ordbajsar. Q och Skruttan infinner sig i lugnet, varierar sitt deltagande genom att vara uppe i Kärlekens kontor, eller ligga hos mig. Ibland hör jag en ljudlig suck från Skruttan - tror hon ger i från sig dem BARA för att visa hur tråkigt hon tycker det är när matte pluggar.

Tänk - har endast en träff kvar i Umeå för den här terminen. Efter det har jag klarat av två tredjedelar av utbildningen och har ENDAST 30 p examensarbete kvar till hösten. Var in och lämnade in en arbetsansökan i dag, så håll tummarna att någon vill anställa en specialpedagog. Fast jag tycker i och för sig att det är ganska skönt att vara hemma... Lyxhustru idéen som ibland infinner sig och som jag lite smått utövat är ju inte så dum ;-)

Träningsmässigt så är vi i gång ingen, Jag och Skruttan. Igår var vi ute på klubben och tränade lydnad. Gick väl så där efter mattes längre konvalecent. Skruttan trasslade sig över stegen - den höga den här gången. Huvva...! Men det bekommer henne inte att hon halvt som halvt slår ihjäl sig. Krypet är en färskvara och tyvärr backade vi många steg efter den otilltänkta vilan som vi haft, men nu är det intensiva veckor som gäller. Läggandet har vi fått tillbaka. Hm, hon gillade gräset bättre än gruset och det kan jag förstå, eftersom hon glider i liggande ställning när jag kommenderar ligg i inkallningen! Där kan man snacka snabb! Nä nu måste jag plugga lite till för i kväll blir det lydnad på Kronan!

Ryggskott och träning...

Hej hopp i det fina sommarvädret. Lite rapportering utöver Quarkos stora dag, som han delar med ett antal norrbaggar...! I onsdags kväll fick jag ryggskott. Kan väl säga så här i efterskott att det var en ganska häftig och smärtsam historia. Vaknade på torsdagen och insåg att jag inte tog mig ur sängen utan Kärlekens hjälp. Överdoserade värktabletter för att mycket smärtsamt ta mig till Boden eftersom jag hade två intervjuer för rapporten inbokade. Visst är det typiskt att ryggskottet väljer just denna dag... Nå ja, genomförde intervjuerna under konstant smärta, kunde varken ta djupa andetag, skratta, hosta mm.

Fredagen började åter igen med "kramper" och smärta i ryggen. Ännu mer intag av tabletter och sedan kom Annelie farande. Stackars Nemo som åkte in för en polyp på snoppen och kom hem utan kulorna. Annelie fattade RÄTT beslut och nu SKALL han bli frisk och såret läka ihop. Sedan skall vi på husvagnssemester... Jag, Annelie och de GRÅ! Fast semester är väl att ta i lite. Efter att Annelie hade fått surra av sig lite drog vi till Boden för att hämta ut grejjer på förådet - måste nog bygga ut huset för att få plats med all militär utrustning. Det blir bara mer och mer varje år?! Vill de aldrig ha igen saker? Väl hemma fanns ingen tid för att kurera ryggen, utan det var stora opperationen vårstädning som hägrade. Hm, gäster på lördag. Tog mig runt i huset sakta men säker och städade pryl för pryl, många vändor från olika rum.

På lördagen inhandlades dynor till vår nya utemöbler som vi köpte på tisdagen. Dammsög och småplockade. Ryggen var lite bättre, tävlingsmänniska som jag är for jag ut och la ett spår till Skruttan - måste ju träna inför DM:et! Maria kom ut och vi körde en patrullstig med ljud. Den här gången skötte sig Skruttan bra och var inte lika dragig den här gången jämnfört med i Arvidsjaur. Ryggmässigt så var det väl inte så bra att träna... Söndag - Norges nationaldag, Quarkos födelsedag... ännu ett träningspass med Maria. Mats la ett spår till Skruttan som hon jobbade galant på och plockade med sig ALLA apporterna. De flesta tog hon upp! Nu är det hädanefter andra som lägger våra spår. Patrull stig med ljud och Skruttan skötte det bra. Tog ljudet på ca 100 meters avstånd och höll det bra. Måste jobba bort hennes "chansningar" som hon gör i början. Har en idé.

Hipp hipp HURRA!

Idag fyller världesn bästa schäferkille 12 år! Tänk vad tiden går fort och jag är så tacksam för alla dagar vi har fått ha tillsammans och tar vara på alla dagar vi än har kvar att njuta av...!

Örnrotet´s Quarko flyttade in i mitt hjärta våren -97. Jag är jättetacksam att jag fick äran att köpa honom av Ragnhild, som tyvärr gick bort alldeles förtidigt. Tillsammans med Quarko har jag mött både framgångar och motgångar... Fått vänner som vi aldrig kommer att glömma, Åsa & Peri veri, som vi började köra bevakning tillsammans med, Ulrika med Iggy...., Fia med familj, Annelie med grabbar... Bea,, mina "systrar i Älvsbyn" och alla andra härliga hundtränarkompisar och bevakningstokiga, ja listan är lång...!

Två DM segrar i bevakning, två SM starter... mm. Än så länge hänger han med här hemma. Just nu är det han som bjuder upp till bus och han har återfått lite av sin ungdoms sätt... Han har inga smärtor och röntgenbilderna ser bra ut. Höfterna är lika fina som när han röntgades vid ett års ålder, ryggradden ser fin, fin ut. Endast antydan till spondylos - men det är pga av ålder inget annat. Hans lindriga benpålagringar på armbågen visar än i dag inget... Peppar, peppar...! Gråa i pälsen och stel, men full av liv!

Tack alla som har SMS:at, och ringt för att GRATTA denna 12 åring!

Trött... och så lite bilder...

JAG är fruktansvärt höjdrädd... Vilket alla mina träningskompisar vet. Gissa var i rökdykartornet min och Skruttans figgurant låg! Nä, inte var det på bottenvåningen inte...

Skruttan ute på den högsta avsatsen. Jippi...! Hon är berörd av underlaget (men vem var inte det) men tuffar på sig och jobbar på. Figgen upphittad och vi kan ta oss ner.

Skruttan hittar en figge i traktorn. Visst ser hon koncentrerad ut. Tack Ylva för de fina korten. Nu ska jag snart sätta mig och knåpa ihop en liten grej vi kan lägga ut på hemsidan. Annars så håller jag fortfarande på att återhämta mig från sviterna i Arvidsjaur. Trött som en flodhäst och mör i kroppen. I kväll skall jag ha info om Hv-Skallet och ta upp intresseanmälan. Så vi får se vilka ekipage som får åka ner. I helgen är det dags för första träffen för TJH1 gänget i Piteå. Det skall bli kul och se vilka som skall gå upp mot THJ1 FV. Nä, nu skall jag tuffa ut till Ylva och Arnold. Vi skall låna deras släp för att åka och slänga en massa skräp...

Arvidsjaur

Så är Skruttans och min riktiga övning avklarad och jag är ganska nöjd - Nja, super nöjd med hundens arbete och har ett nytt tänk på mitt egna arbete. Började på lördag med att Annelie och Grålle kom halv åtta och hämtade mig. Även Ylva och Kaisu kom för de skulle åka efter oss. Jag hittade naturligtvis på att jag var tvungen att duscha innan, så höll på att slänga i mig min frukost när alla kom. Stod och höll i mina hörselskydden och frågade Annelie om vi skulla ha dem. Är ju lite lat av mig av naturen, så efter ett tags dividerande lämnade jag dem hemma - det skulle visa sig att jag lämnade lite annat matnyttigt hemma också.

Vi tuffade i väg och surrade i bilen, ett depåstopp på macken i Älsbyn för att tanterna inte hade ätit frukost. Då började jag och Annelie ragga "pojkar" det stod en olycklig ung pojke i uniform som väntade på bussen till övningen. Givetvis var vi snabba om att erbjuda plats, men då kom bussen. Väl framme var det uppställning och sedan utlämning av pickadollen. Ha, ha givetvis skulle hörselskydden med, så nu fick jag och Anneli äckliga gula pluggar i stället och dessutom är mina öron försmå så det var ett rent h-vete att få dem att passa. Teori ute vid skjutbanorna. Plocka i sär, plocka ihop inne i lektionssalen. Inser att styrketräning behövs i tummarna. Teori prov som gick bra. Sedan ut till skjutbanan. Vi hade en instruktör som verkligen tog sig tid. Själv är jag ganska säker på att skjuta pistol och tycker inte den biten är besvärlig. Men den TÄVLINGS människa jag är så skall det ju vara perfekt. SÅ den här gången stannade jag i gruppen som ville ha mer hjälp och tacksam är jag för det! Krama, krama och krama, puta ut med rumpan, böj på knäna - är uttryck som jag och Annelie kommer att skratta åt länge. Instruktören - ögongodiset - var duktig på att lära ut och på tävlingen på trettio meters håll träffade jag 15 skott av 17 möjliga (gode trött i slutet)!

Efter lunch blev vi tilldelade en gruppchef och uppgiften var att lägga upp en övning till ett annat stridspar. Jag och "min" gruppchef la upp till Kaisu och hennes gruppchef. Det var kul och nyttigt. Sedan skulle vi lösa vår uppgift som Kaisu med gruppchef hade klurat ut åt oss. Skruttan skötte sig jätte bra - jag och gruppchefen mindre! Skruttan vindade tidigt in spåret. Men vi beslöt jobba på tills vi fick spårupptag. Efter ett tag så fick vi det och så bar det upp över en höjd. Vi kom fram till ett snöparti och stod som fån?! Inte ett spår i snön men Skruttan ville bara över... I stället för att lite på vovven tog vi oss ner till objektet och sökte andra sidan på det. Hon sög upp spåret igen och det bar av i samma riktning. Vi kom till samma snöparti och då beslutade vi verkligen att så kunde det inte vara. Så vi for ner i terrängen och plumsade runt en bra stund tills vi hittade spåret igen och Skruttan drog i väg. Vi ett ställe så ville hon uppåt men vi bestämde neråt. Vi fick åter vända och så sög hon fast i spåret igen och tog oss till slutet. Inte en apport med oss, men vi kom till slutet. Skruttan jobbade bra, matte uruselt!

När vi kom tillbaka till lektionssalen stallade jag upp Skruttan och gav henne mat. Sedan var det bara att krypa till sängs. Klockan var 24.00 tror jag. Klockan två vaknade jag av att en hund ylade i basen. Magnus var uppe och kollade men kunde inte se vems hund det var. Jag låg vaken och funderade på om jag skulle ut och säga till hunden som lät, men ville samtidigt inte störa Skruttan. Slumrade till då och då, vaknade klockan fyra, då ylade hunden ännu mer. Sedan var jag nog dödstrött för jag vaknade inte mer förrän det var dags att stiga upp.

På söndagen var det nytt upplägg. Den här gången fick gruppcheferna information och nu skulle vi hundförare granskas lite mer. Jag bestämde mig för att helt och hållet lämna allt i Skruttans vård och se det gick som en dans. Utgående spår snabbt upphittat. Vi märkte upp det och sedan fortsatte vi runt objektet. Ingående spår upphittat! När objektet var säkrat, följde vi upp spåret. Skruttan spårade och spårade. Många gånger höll jag på att ge upp men bet i hop och lät henne jobba på. När jag nästan var beredd på att ge upp kastade hon sig över en apport som visade sig vara den enda och slutet. JIPPI!

Efter lunch var det dags för patrullering. Efter en gigantisk lång väntan så kom vi i väg. Skruttan drog som en idiot, men efter att matte fått ett vansinnesutbrott på dragandet och hurvlat till henne och sedan funderat på om hon nu verkligen skulle ta ljudet, hann inte mer än gå två tre meter så pang klockren markering! Greta sa att hon hade plockat på längst avstånd! Efter detta var det marsch och transport hem. Jag, Skruttan, Annelie och Grålle var nog lagom trötta i mössan. Hur vi tog oss hem är en historia för sig.

Hemma och vänder... försenade titlar mm.

Är bara hemma och byter kläder! Tja, smet från en infoträff på 45 minuter i dag på Umeå universitet, men det innebar att vi kom hem i går sent på kvällen. Idag packar jag om och pluggar lite - för att åka vidare till Arvidsjaur i morgon bitti! Tänkte bara snabbt skriva att ÄNTLIGEN har Skruttan fått sin titel registrerad på SKK:s hundata! Jippi...! Inte en dag för sent - samtidigt har vårt diplom och märke kommit från FHTE! Så numera kan Skruttan offentligt titulera sig FM hund! Tjoho! Iblan är faktiskt Flygvapnet lågnsammare än Armen!

Umeå nästa...

Jaha, då var det dags för Umeå igen. En hel vecka i universitetsstaden. Vet inte om jag tycker det är lika lockande nu när värmen och barmarken har kommit till Luleå. Jag vill ju TRÄNA... Nå ja, lilla vovven mår nog bra av lite vila.

I går var vi på klubben och tränade kryp och uppletande. Skruttan kryper som en liten jordfräs, men med hastighets kontroll *asg*. Fin i positionen och inte förrän jag rör på mig. Fast givetvis så faller vi tillbaka ibland, men då har vi coachen vid vår sida. Säger bara: Fredde Steen släng dig i väggen...! Uppletandet går bra, Stina och jag har hittat den felande länken. Jag börjar på planen, med tre föremål. Ser till att ha henne utåtriktad dit JAG vill att hon springer. Full karriär till föremålet och tillbaka. Sart dags att fila på ingångar. Efter ett uppletande på "planen" går vi till en "vanlig" ruta och kör där. Nu springer ut även där - slår inte, bara när jag är inkonsekvent och inte ser till att hon är utåtriktad. Vi har bara föremål längst ut i rutan än så länge.

Idag möttes jag och Stina ute vid Sågträskvägen och la spår. Ett appell spår åt Skruttan och ett litet aha spår åt Kaliber. Efter det tuffade vi till klubben och satt och surrade, sörplade kaffe i en timma! Dags för spåren. Skruttan kör jag bara direktpåsläpp, efter kennelpappas inrådan. Började inför certprovet med spårupptags övningar och fick en hund som konstant tog bakspår - hon som aldrig bakspårat i hela sitt liv. Kennelpappas kommentar var hård: Tror f-n för det! Hon är ju inte dum... Hon vet ju att spåret finns bakåt och när du gör serpentinövningen, dvs spårupptag snabb belöning, avbryt spåret ut igen för att transporter sig lite längre fram - nytt spårupptag, samma spårläggare och ny belöning - så visst f-n tror hon att hon missar något när hon hela tiden har spåret i näsan. Nä, dum är hon inte! Slutade tvärt med det och jobbar nu bara med direktpåsläpp. Det blir naturligare för henne och hon har "peppar, peppar inte tagit bakspår efter att vi slutade med upptag. Upptag tränas nu mera endast på tävlingar som kennelpappa säger. Hennes spår idag då?! Jo då, spårar som en gudinna - lite yrsligt sådan. Hittar alla apporter, men det gäller fortfarande att vara på sin vakt och hänga med när hon snabbt drar över apporterna. Har börjat köra konkuranns med henne. Snodde en apport precis i rätt ögonblick, framför nosen på henne. Resultat nästa apport plockade hon upp i munnen. Apporterna gör mig GRÅÅÅ!

Nå ja, for tillbaka till klubben och så plötsligt när jag svänger höger börjar bilen låta underligt. Nästan så som när man får punka. Jag tvärstannade och gick ut och kikade. Nä, ingen punka, underligt. Sparkade lite sporadiskt på däcken och satte mig i bilen. Samma ljud igen, nästan direkt jag rullat en meter. Stannade och kikade ut... Vid vänster framdäck låg självaste bulten - en av fyra som håller fast hjulet. Fick snabbt lite panik och hoppade ut för att känna på resterande - gissa om jag fick hjärtat i halsgropen när en bult liksom bara ploppade ut i min hand! Ganska skakis ringde jag till Kärleken som slängde sig i bilen, sedan ringde jag Stina som vände och kom och hjälpte mig. Vi fick fast bultarna igen och körde mycket sakta tillbaka till klubben. Kärleken kom och drog fast dem ännu mer och provkörde. Tillråga på allt har jag kört försiktigt efter vi bytt däck och verkligen kollat varje dag - men kände att just i dag behövs det inte eftersom jag kört så länge nu med sommardäcken...!

Nå, ja inge skada skedd, men tänk om jag varit ute på E4:an i 110?! Tränade apportering, läggande under inkallning och kryp ute på klubben. Apporteringen går bra, fint tempo ut - inget tugg - lite försiktig i sitt gripande men bättre - avlämningen... är ett kapitel för sig, men i dag satt hon lite snett brevid mig och höll fast. Inkallningen med läggande var bara en repitition, eftersm hon har haft klockrena lägganden och sedan när vi inte tränat det på ett tag, börjat att ta för många steg innan hon lägger sig. Krypet - j-val duktig hund! Jag bara ler. Idag introducerade jag hindret och vi smakade på att krypa under. Lite läskigt och Skruttan ville gärna sätta sig upp. En träningssak! Nu är jag hemma - bilen höll... Ska packa och försöka ladda inför Umeå veckan...

Skyddkurs...

Nu har jag och Skruttan äntligen gjort debut i skyddet... eller ska man säga återstart ;-) Började ju när hon var ca 1 år, men kände inte att detta skulle gå vägen. Hon flippade totalt då och jag hade ingen kontroll över henne. Vi tog en paus och jag "hörde" Quarkos uppfödares råd ringnade i öronen - Ha ordning och reda på hunden INNAN du börjar med skyddet! Jag tackar henne än i dag för de rådet och det har gett resultat! Skruttan har fått vara hund fram till förra året. Då satsade vi på bevakningen och se hon är certad... Vi har hårdtränat lydnad nu i vår och jag tog modet på mig och ringde T och sa att nu är vi mogna.

Vilken bra kurs vi har gått. T är nog världens bästa skyddsinstruktör - lung och pedagogisk och fick mig att förstå sådant jag gjort tidigare, men aldrig fått svar på varför. Skruttan har skött sig exemplariskt och jag har äntligen fått vovven som jag känner passar mig som klippt och skuren. Q kommer alltid vara Q, men han har ju alltid gjort sitt på sitt sätt. Igår så fick Skruttan bettövningar. Hon satsade inte fullt och T berättade varför. Hon blir lite osäker och vill "känna" sig för. Så nästa pass gasade vi och hon fick missar - eller rättare sagt det var meningen att MATTE skulle hålla i linan och se till att missa. Är inte nöjd med mitt "lin" arbete. Skruttan svarade jättebra på detta och vips så var tassarna borta och hon satsade bra i bettet. Sedan visade T olika lekar som vi kunde använda oss av. Än en gång lekar som visats för mig - men nu fick jag förklaringen varför jag skulle göra dem.

I dag fick lilla hjärtat prova stöta i korg. Gisses... ena gången ska matte vara arg och hjälpa lilla Skruttan att bli morsk och bita figge. Nu helt plötsligt ska jag vara rädd och spela med Skruttan och tycka figgen är läskigt. Jag ska nog anmäla mig till en drama kurs och en linförar kurs - varför har inte SBK sådana?! Nu vart hon lite förbryllad dock "orkade" hon stöta om än inte 100% men T sa att det kommer. Dock vart det back i "modigheten" och tassarna kom tillbaka. Men nu vet jag ju hur vi ska jobba bort det. Vi avlsutade med bevakning och att hon själv skulle springa in och lägga sig i position och bevaka Figgen. Det ska vi jobba mer med så hon blir trygg i det. Nu skall jag bara köpa, sv. skyddärm och en munkorg... Undrar om Kärleken vill sponsra...?