Fundersam... vad håller vi på med egentligen?!

Ibland blir jag stum av förundran över andra människors beteenden och handlingar i hundvärlden/klubbvärlden. JAG tränar MIN hund - vilket jag brinner för, framförallt bevakning, delar gärna med mig av mina ergarenheter till andra och tar emot tips och idéer från andra. Det jag inte förstår är hur andra hellre attackerar och baktalar andra likasinnade. Beror detta på den sk svenska avundsjukan - och varför i hela fridens dagar inte vara rakryggade? Jag är inte BÄST i världen på att träna hund och kommer nog inte bli det heller - men jag pular på med det jag och mina hundar tycker är roligt. Låt mig få göra det i fred - fråga gärna om hjälp eller i fråga sätt vad jag gör -men prata med mig, inte om mig - för det kommer alltid fram! Det som göms i snö kommer alltid fram i tö!

Ny stjärna är född...

Vill börja med att Gratulera familjen Nordström till en liten dotter! Grattis, grattis...! Ser framför mig Åsa och barnvagn ute i skogen ;-)

I dag har varit en händelserik dag. Började med att möta Stina på Djurmagazinet för inhandling av spårsele till Skruttan. Fast jag har typ tusen olika selar i olika storlekar och format hade jag ingen som passade Skruttan. Men nu har jag en ny... behövs alltid nya grejjer...! Eftersom Skruttan är ganska känslig för tryck mot bogpartiet så köpte jag en som är utformad som en dragsele, så att trycket blir mot hennes "bogblad" i stället och detta ska nog inte hindra hennes rörelser. Ja, ni fattar nog vad jag menade. Dessutom inhandlades en ny kong. Kongar kan man inte få för lite av.

Efter detta drog vi till Kronan för att kika på björnprov! Såg framför mig en mekanisk björn som kom rusande - gjorde utfall, reste sig på bakbenen och vrålade... Nja, så var det inte. En uppstoppad björn kom rullande och "morrade" lite. Såg ganska fjantigt ut. Dock var den indränkt med björnlukt. Ingen fart och fläkt, utan jakthundar som stod en bit i från björnen och skällde!

Ylva kom tuffande till Kronan och lämnade över Kaxa till min och Stinas vård. Hon åkte tillbaka till sitt jobb och vi drog till klubben. Tränade fritt följ - Skruttan höll sig tyst - bara enstaka pip. Sedan blev det kryp av hela slanten. Stina och jag har läst lydnadsreglerna inför DM:et och det är i momentet kryp som mest poäng ligger. Stina tränade Kaxa och hon behöver bara finslipa Ylvas jobb. Bra jobbat Ylva! Vi avlsutade med uppletande och Skruttan skötte sig fint. Springer ut rakt och fint och kommer snabbt tillbaka med föremålen. I morgon skall jag flytta ut momentet i rutan - JAG HAR EN PLAN där... få se om den fungerar.

Träningsbilder

Kaxa på uppletandet

Stina & Kaxa

Hm, ibland kan loss vara svårt!

Jag & Skruttan kör uppletande

En gänguru har aldrig en tass i marken!

Bus....!

Stina & Kaxa tränar kryp...

Hm, inte har det blivit väder för barfota än inte...!

Kontakt...!

Jo, då en Känguru kan faktiskt krypa!

Va, inte så aggressiv

Vem om inte jag skall ha oturen att åka fast i en fortkörningskontroll - och bara kört 93 där det är 90?! I går efter att ha varit och tränat på Kronan, tuffade jag och Skruttan hemmåt. Helnöjda över vårt träningspass. Gissa om jag blev häpen när farbror Blå (i detta fall tant) vinkade in oss?! Ja ha, tänkte jag... blåsa och sedan sticka hem. Detta efter att jag kikat på hastighetsmätaren precis innan och konstaterat att jag låg på 90 - jag KÖR faktiskt lagligt... trodde jag. Stannade och inväntade rutinblåset. DÖM TILL MIN FÖRVÅNING när de säger att jag kört för fort????? De visade mig deras mätning och då höll jag på att krevera 93 ***** km/h på 90 väg. Sedan nästa fråga: Erkänner du? Vad f-n ska jag säga! Nå ja, in i polisbilen skriva papper, farbor Blå (han i bilen) började"hånle" då tände alla cylindrar - det hela slutade med att farbror Blå fortsatte le och påpekade att jag inte borde vara så AGGRESSIV!

Vår...!

Äntligen verkar det som våren har tagit ett stadigt grepp om Luleå! Hur kan jag påstå detta - jo, jag har äntligen fåt tillbaka lusten av att träna hund och väntar BARA på att barmarken skall dyka upp så jag och Skruttan kan börja spårsäsongen på allvar. Just nu tragglar vi en massa moment och hårda spår. Skruttan är duktig och har mognat jätte mycket, dessutom får jag mycket hjälp av Stina, hon är en klippa på att INTE låta mig hitta på en massa konstigheter ;-)

Det går inte en dag utan att jag måste träna, i går hann vi till och med två pass ute på klubben. Idag körde vi hårt spår och lydnad. Skruttan spårar bra, men har som vanligt brottom, brottom i spåret, trots att det är hårt spår. Så nu blir det att gnugga geniknölarna. I morgon blir det köttbullar och bitar i varje steg. Få se om jag får ner tempot då! Linförigheten går jättebra och hon ÄR TYST - j-vlar vad bra det kan bli när MAN lägger manken i och på positivt sätt tränar bort det. Snart är det dags att använda leksak som belöning! Krypet, krypet... jo det går bra. Även där har jag hittat rätt belöning - färska köttbullar. Tempot är dock högt, så här skyndar vi som sköldpaddan.

Igår fick Q följa med oss till klubben. Han tyckte det var toppen och träffade många som matade honom med karra. Han hann att bli utskälld av två, vad han tykte pojkspolingar. Men tog det hela med ro - dock tyckte han att Audin inte var så skön att åka i. Försök knö ner en modell äldre stel schäfer i framsätet. Vi var inte så trafiksäkra, när han la sig med huvudet i mitt knä, nosen kilande han in under ratten, frambenen på var sin sida om växelspaken. Efter att få vara ute på klubben och strosa runt - uppskattade dock inte matte leran som han dessutom skulle ta med sig. Är inte så van vid lera, eftersomj Skruttan saknar päls att samla den i. Idag låg han nöjt kvar utan att resa på sig, när jag och Skruttan gjorde oss klara för att fara till klubben... Hans utflykt i går räcker nog i några dagar.

Nu skall jag gå och äta köttfärssås och spagetthi som Kärleken håller på att göra åt mig. Sedan skall jag och Skruttan packa in oss i Audin för träff med bevakningsgänget.

Gallertrappor och mörker...

Vilken härlig dag vi har haft det, Jag och Skruttan. Klockan 11.00 träffades bevakningsgruppen ute på brandövningsfältet. Där var alla bevakningstokar... fast vi saknade några som roat sig med bröllop och sådant - fast det verkar som en del sotar för det i dag ;-) Sot fanns det en del där ute! Min grupp började med miljöträning och sökövning i rökdykningstornet. Gissa om man blev lite svart... fast det är ju jag redan :-) Skruttan skötte sig bra och gick om än lite motvilligt i trapporna, men med den motorn hon har så måste hon ju hitta sin figge! Huvva, det var högt att stå på en galler-balkong på tredjevåningen. Givetvis så gömde ju Linda sig där, BARA för att hon vet att jag är höjdrädd! Cosmos som hade VITA tassar innan bytte färg - tur man har en gråtott!

Efter vi kört igenom hundarna flyttade vi oss in i huset. Oj så kul, med varierande storlek på rummen - allt från stora maskinhallar, till mörka pannrum! Många av oss insåg att våra hundar INTE är vana att jobba i mörker, så där får det bli mer träning. Skruttan jobbade på bra och är inte alls så fruktansvärt ytkänslig längre! Hon har börjat få in en bra arbetsgång. Dock är jag missnöjd på mig själv och ser att markeringarna inte sitter som de skall. Så där måste jag backa bandet och återgå till markeringsövningar.

Vi avslutade med ett pass rondering runt byggnad och här satt markeringarna bättre. Hon kommer in till figuranten och backar ut och börjar skälla. DUKTIG liten känguru. I morgon blir det lydnad på klubben.

Tack Annelie och Marie för en BRA dag ute på brandövningsfältet!

Gissa om jag satte kaffet i vrångstrupen...

Själv har jag funderat att köpa ett Back-On-Track täcke åt lilla Skruttan. Satt och surfade runt i dag och hittade detta från SVENSKA KENNELKLUBBEN Kjell Bräster Nationella Dopingkommissionen för hund e.u. Man blir mörkrädd och jag SKA INTE köpa ett utan använder vårt fina gröna täcke och sy ett eget. Det DUGER FINT!

Nationella Dopingskommissionen, NatDopK, vill uppmärksamma SKK:s medlemmar att västen/täcket "Back-On-Track" marknadförs med informationen om att den har egenskaper som påskyndar bland annat länking av olika skador, kan häva smärta för hunden och detta sker eftersom västen är preparerad med ospecificerade kermaiska substanser. NatDopK har därför beslutat att västen/täcket faller under dopingreglementets §7.1 Otillåtna metoder. Detta betyder att det är 14 dagars karenstid efter att man använt västen. NatDopK vill uppmärksamma att västen/täcket Back-on-Track marknadsförs med att ge följande effekter:

• Smärtlindring
• Lindrar inflammation
• Minskar muskelspänning
• Ökad blodcirkulation
• Läkning påskyndas
• Lindrar och påskyndar läkning av skador i muskler och leder
• Uppvärmning av muskler inför arbete eller fysisk träning
• Förebygger skador i muskler och leder

NatDopKs beslut grundar sig, dels på Dopingreglementets § 7.1 Otillåtna metoder och dels på det faktum att Djurskyddslagen föreskriver att djur som är sjuka eller har/visar smärta inte får belastas. Med andra ord inte delta vid prov, tävling eller utställning. När det gäller träning kan inte lagen tolkas på annat sätt än att endast rehabiliteringsträning är tillåten. Kjell Bräster Nationella Dopingkommissionen för hund tror att många har levt i total ovisshet om detta när de valt att köpa ett Back-on-Track väst/täcke.

Lydnad och pip...

Nu har vi backat i linförigheten/fria följet, eftersom Skruttan har börjat PIPA...!!! Positionen fot utan pip tränas för fulla muggar och hon blir tystare och tystare för varje pass. Lugn och stilla träning, med huvudfokus på titta på matte, utan pip. Superbra att träna med coachen Stina, som sköter klickern! Två dagars koncentrerade på detta och nu har vi börjat förflytta oss igen. Sakta, sakta skynda frammåt - så blir nog detta bra. Pipet ska BORT! Uppletandet har fått ett nytt genomtänk - nu när jag ser hur Skruttan beter sig. Så det skall vi fortsätta nöta. Platsliggningen går bra, nemas problemas med skott ;-) Stegen är ett bekymmer för sig, eftersom Skruttan inte alls fattar att hennes bakben tillhör hennes kropp och att hon måste sköta dem. Dock tar hon sig över på något konstigt vänster.

Solen skiner, tralla lalla la...

Ja, ja... alla vänner söder ut! Jag vet att ni har barmark! Men NI har inte 20 grader varmt och skidföre! Så det så! Skruttan och jag tränar på. Hon går från klarhet till klarhet och jag tänker och gnuggar mina få geniknölar för att få fram bästa tränings idéerna. Stöter och blöter mina idéer med Stina och ibland "HISSAR" hon dem, men ibland "DISSAR" hon dem. Tycker dock att jag har väldigt brillianta idéer för det mesta. Stegen är ett aber, men hon tar sig över den i alla fall. Krypet sis så där... lite stiljte! Uppletande går bra, men vi måste backa där. Nu växlar hon - peppar, peppar... inte föremål i alla fall, så nu ligger fokus på farten ut!

Tjuvaktiga skator...

Idag så tuffade vi åter igen ut till klubben, för att träna. Stina mötte upp. Innan vi började träna så gjorde vi i ordning blodpudding för att torka i ungen medan vi tränade lydnad. Jag och Skruttan tränade fritt följ, inkallning med läggande, kryp och sakta. Det har börjat lossna ordentligt för oss i alla moment. I fria följet är det dags att börja slipa på positionerna och pipet, som kommer i bland. Inkallning med läggande - hm, fungerar klockrent, men i dag kom vi på att jag måste träna med tävlingsledare, eftersom Skruttan tror att hon skall springa till mig när tävlingsledaren kommenderar! Krypet går bra, men vi ska koncentrera oss på att backa, så att vi behåller lugnet. Saktagåendet med klicker passar Skruttan jättebra! Hon är så söt när hon koncentrerar sig för att gå sakta. När klicket kommer rusar hon inte fram till skålen utan stannar upp och väntar på belöning. Det känns bra, eftersom jag inte vill att hon skall förknippa klicket med att hon skall rusa till skålen. När vi tränat färdigt åkte vi till bilprovningen för att lägga spår...

Hm, skator är fruktansvärt snabba på att uppfatta att man lagt torkad blodpudding! Hade lagt en stor hög med blopudding i slutet på Jamsans spår, döm till vår förvåning när vi kom dit och det inte fanns en smula godis kvar. Båda hundarna klarade spåren bättre idag! Mer blodpudding får det bli... Tur att det är bra till något i alla fall. Inte favvo maten precis! Sedan la vi ett spår till Kaliber. Vi insåg att blodpudding på grå asfalt lyser upp himlen för en liten puppis. Mindre hög, eller svartare asfalt ;-) Sedan började vi klura på apporterna och Skruttans ovilja att stanna upp vid dem. Hon spårar klockrent över dem, men vill inte ta upp dem. Sagt och gjort, vi la en apportsitg och tanken var att dra upp henne ordentligt på dem. Vi hittade sättet... tror vi. Konkurrans och leka med dem, sno dem framför näsan på henne. Sista apportstigen började hon plocka dem självmant! Jippi - det slutade med att hon sprang och hämtade en i bilen när jag rastade henne! Hon är SÅ SÖT!

Hårt spår

Idag har jag och Stinat tränat på i vanlig ordning. Jobbar fortfarnade med frammåtsändadet, dvs. sakta! Idag tror jag att vi hittade rätt. Godis, skål och klicker, åsså Stina coachen ;-) Stina tragglade fria följet och stegförlyttningar. Vi kom på att det där med AXLAR kan vara ett problem man inte tänker på när man tränar själv.

Efter ett tag så tröttnade vi på lydnaden och åkte och la hårda spår. Vi hade ost för att godiset inte skulle synas i snön. Döm till vår förvåning när det inte fanns någon snö på parkeringen vi hade åkt till, utan bara blöt asfalt! Så det blev frolic i spåren i stället. Skruttan tyckte i början att det var en konstig övning, men dök tillslut ner med snoken. Jamsan skötte sig bra och kom till sitt slut han med. Sedan hade vi tänkt åka till ett annat ställe för att lägga mer spår och då använda osten. Hm! Skruttan hade lyckats öppna buren och äta upp den, så då tyckte vi att det räckte för i dag. I morgon blir det mer spår!

Bildbevis på vår träning...

Här kommer lite bilder från gårdagens härliga utedag på klubben. Hur skall jag någonsin kunna gå tillbaka och arbeta - måste nog gifta mig rik ;-)

Skruttan och jag tränade uppletande i går. Hon har blivit jätteduktig att komma in med grejjerna. Vi kör stenhårt på Stefans modell och den fungerar. Hon har börjat fatta att man inte får byta föremål! Jippi..! Nu finns det även bildbevis på att Skruttan är en Känguru - inga tassar i marken är hennes motto!

Stina och Jambo har ett samtal om hur frammåtsändandet skall se ut. De är lite oense ibland men ack så söta tillsammans! Go Jamsan!




När vårsolen skiner, det droppar från taken och man nästan ser hur snön smälter bort! Ja då skall man grilla...

Vilka är först till maten i vanlig ordning, jo Carin och Ingela vem annars - fast ägaren till kameran har nog valt att inte skicka vissa bilder till mig!

Kaliber ville också ha korv, hm hans trick fungerade och han åt korv i massor. Dessutom var vi tvunga att skratta åt honom när han satte iväg över ängarna för att jaga sotflagor från elden!

Jag drar...

Va f-n det är svårt att fånga sotflingor!

Jambo och Kaxa ligger fint!

Med nos och öra i rikets tjänst!

I går blev jag och Skruttan utkallade på skarpt eftersök. Från att ha stått och dammsugit i hallen till samlingsplantsen tog det mindre än en halv timme. Såg med fasa över hur genomsöket skulle gå med Skruttan och "Vita blixten"... :-o Oj, oj vad hon jobbade bra. Visst drog hon till en början men som tur var insåg Skruttan att det inte var lönt. Hon kämpade på tappert... fem timmar i djupsnö tar kol på de tappraste, men efter en timmes vila medan vi bröt för mat, så var hon på igen. Det kunde ha slutat illa både för matte och Skruttan, vilket jag har tagit lärdom och tar med mig.

1. Se alltid till att inte tappa kontakt med de som är med ute, det händer snabbt små saker som kan utmynna till något större. Skulle ta mig upp för en liten "snöhög" i skogen, men tappade balansen och föll snett åt sidan. Skidorna kanade lite bakåt helt plöstligt sitter skidorna som berget och jag kan inte röra foten en millimeter. Jag når heller inte att knäppa loss dem. Eftersom jag har huvudet som lägsta punkt och inte kan använda armarna eftersom de bara sjunker i snön, så ligger jag där jag ligger. Som tur är var jag inte ensam och hinner ropa på Stina som stannar upp. Sedan kommer en till som får loss skidorna och jag tar mig upp!
2. Måste hitta ett bättre dragbälte. Etty hoppar upp mot mig och hakar fast tassen i kroken! Vilken kalabalik... Trodde att hon punkterade hela tassen och att blodet skulle spruta när jag väl krokat loss henne. Men inte en skråma. Puh! Det kunde ha slutat värre... nu skall jag ute och leta en annan typ av bälte!

I dag var vi nog båda lite möra. Vi åkte ut till klubben - solen sken och värmde. Körde fritt följ, hon blir bättre och bättre och bryr sig inte alls om tävlingsledaren. Apportering si så där, men jag tror hon är lite mör i kroppen. Sedan grillade vi korv och jag hittade Ylvas kamera och fotade lite allt möjligt - vill oxå ha en digital systemkamera... Avslutade med uppletande och insåg att Skruttan nog allt var lite tagen efter gårdagens fyspass - fast hon inte riktigt ville medge det.

Åskmoln lurar i fjärran...

Idag började dagen mycket illa, vilket höll på att sluta i årets första åskväder ;-) Vaknade tidigt och gick med hundarna. Solen sken och allt var frid och fröjd! Lade upp träningsplan medan vi var ute på morgon turen. Kom hem och skulle bara slänga i mig lite frukost. Funderade på varför inte Skruttan kom och va med mig och Quarko - GIVETVIS hade ytterdörren glidit upp och hon hade bara råkat ramla ut...! Förbannad gick jag ut och ropade på henne! Hon dök upp ganska snabbt, men jag var rejält förbannad! Kastade in henne i bilen och for ut till klubben. Trots jag var arg och irriterad så tog jag ut Skruttan - ibland är man inte smartare! Skulle träna stege hade jag tänkt mig. Blev förbannad på henne när hon tjorvade, men isåg snart att det hela var mitt fel - stegen var hal. Samlade ihop mig och fick över henne lugn och still och bröt den träningen. Ja, allt tjorvade och min irritation bara växte. Bet ihop och insåg att jag var tvungen att lugna ner mig.

Stina kom tuffande och vi drack kaffe och jag fick prata av mig. Vi planerade om dagen och efter det började det fungera. Bestämde mig för att köra fritt följ med tävlingsledare och det gick bra. Förut har hon funderat varför någon står och kommendera. Läggandet under gång fungerade superbra! Får inte att få snabbare sa Stina! Jippi! Sedan funderade vi över framförgående/frammåtsändandet. Vi har lagt upp en plan och vi skall klicka in sakta på henne. Skruttan blir allt för ivrig om belöningen är för rolig. I morgon är det vilodag!

Skruttans bravader

Åhå... ibland undrar jag hur jag egentligen tänker! Tur man har en hund som ställer upp i vått och torrt. For ut tidigt till klubben för att tillsammans med Stina gräva fram lilla stegen. Målet i dag var apportering, slipa lite apport och så givetvis STEGEN! Vi hann köra apportering innan Stina tuffade in på klubben. Det gick bra. Introducerade tungapporten - fast bara två kilo och hon var ganska söt! Första gången sprang hon ut och grep den - sedan blev hon j-vla sur på den och kom in med den morrandes. F-n den var ju tung matte. Jag skrattade så att tårarna sprutade! Stegen gick väl så där till en början. Skruttan hade ingen aning om var hon hade sina fyra tassar. Då sa Stina något som jag i fortsättningen ska hålla i minnet. Undrar på om det är vår inställning som påverkar. Sagt och gjort, tog ett stadigt tag i kopplet och sa nu går vi! Jippi vi tog oss över och hon hade någorlunda koll på var hon satte sina tassar! Vi avslutade med en platsliggning. Stina och Jamsan körde framförgåendet och vi insåg genast felet vi hade gjort i går. Då hade han tagit skålen och vi hade bara skrattat åt honom och tyckt att han var gullig! I dag var Stina tillbaka till ruta ett. Så hon och Jamsan fick gå vid sidan om och göra klart att skålen inte var till för att bäras. Hm, hon måste tänka på vad hon tillåter Jamsan göra med skålen.

Nästa pass så skulle vi "klicka" in sakta och vi blev lite fundersamma över varför Skruttan betedde sig som hon gjorde. Hm, givetvis var hon trött...! Nu ligger hon tillsammans med Q och snarkar på golvet! Att jag inte lär mig att hon trotts att hon springer och ser allert ut inte orkar flera timmar lydnadsträning...

Skulle bara säga...

PRISA GUDARNA... HÄR KOMMER SKATTEÅTERBÄRINGEN...

Apportering...

... och ännu mer apportering! I dag åkte jag ut till klubben för att träna. Hade bestämt träff med Ylva, Stina och Marie. Ylva den lurisen hade åkt ut tidigare och tjuvtränat ;-) Skruttan och jag håller på med apporteringen och det går frammåt. Kommer in med den och håller fast - i alla fall så länge inte matte utmanar ödet. Ylva tränar på bra med Kaxa och de verkar hitta rätt i sin träning! BRA YLVA ha träningsplanen färdig innan du kör och HÅLL FAST vid den under träningstillfället! Jag och Stina måste nog tyvärr gå en kast med föremåls kurs. Först lyckades jag kasta upp Skruttans favvo boll med snöre i en j-vligt hög tall. Sedan efter att jag blivit trött efter att ha stått och kastat apportbocken mot bollen ( för att få ner den ) ja, då lyckas Stina först kasta upp apportbocken och sedan en sopkvast så att den i och för sig puttade ner bollen, men stannade i jäckande tall djävulen! Hm, vi gick trötta in för att värma oss i stugan. Då kom Ingela farande och hon skulle minsann visa sig på den styva linan och få ner apportbocken. Det slutade med att ett en tredje sak hängde och vajjade i tallens allt mer retsamma grenar! Tillslut fick vi i alla fall ner alla grejjer...!

Efter det tog jag fram tungapporten och lät Skruttisen smaka på den! Jippi hon var inte alls negativt inställd till den så det blir mer positiv inlärning, samt hålla fast träning hemma! Nu ligger Skruttan bland all min kurslitteratur och snazzar. Hon är allt söt, DEN LILLA GRÅ KÄNGURUN, ja visst ja höll på att glömma :

VI HEJJAR PÅ ACCSA OCH HOPPAS ATT HENNES FRIERI SÖDER UT, RENDERAR TILL EN PUPPIS UT TILL MÖRÖN!

Det är inte rättvist...!

Åter från Umeå möts jag av ett tråkigt besked att en vän har fått lämna sin hund vid foten av Regnbågsbron och se henne traska över den. Världen är grym, de hade många år kvar tillsammans. Jag tänker på er hela familjen!