Har man en känguru...

då ser det nästan ut så här när de vindmarkerar! Gisses vilken markering hon gjorde idag. Föreställ er henne på bakbenen i den här stilen fast med drag ut i skogen också! Jag, Maria och Ylva och vår trogen figurant Mats träffades i skogen. Maria och Cosmos fick börja. Jag tyckte han skötte sig bra. Stigen tog dock slut, men han gick inte mer än 10-15 meter innan han snappade upp ljudet. Han är så lugn och fin på stigen. Drar inte, ibland kommer det dock skall. Maria skall vara nöjd över dagen. Sedan var det Kaxa och Ylvas tur. Vilken vovve och matte. Deras samarbete i skogen går inte att ta miste på. Här finns inga betänkligheter. Klockren ljudmarkering... Men Ylva måste tänka på kommunikationen till gruppen. Tjusigt! Sedan var det Skruttan och min tur. Tempot har börjat bli bra... Inga aha-kast på måfå. Börjar sätta sig självmant vid ljudmarkeringarn, för att sedan kraftigt bjuda utåt. Vindmarkeringen då som vi råkade få... Ja, som träningskompisarna sa, den kommer du att leva länge på. Hon stretade ut mot figguranten på bakbenen! Min lilla grå känguru...!