Åhå... ibland undrar jag hur jag egentligen tänker! Tur man har en hund som ställer upp i vått och torrt. For ut tidigt till klubben för att tillsammans med Stina gräva fram lilla stegen. Målet i dag var apportering, slipa lite apport och så givetvis STEGEN! Vi hann köra apportering innan Stina tuffade in på klubben. Det gick bra. Introducerade tungapporten - fast bara två kilo och hon var ganska söt! Första gången sprang hon ut och grep den - sedan blev hon j-vla sur på den och kom in med den morrandes. F-n den var ju tung matte. Jag skrattade så att tårarna sprutade! Stegen gick väl så där till en början. Skruttan hade ingen aning om var hon hade sina fyra tassar. Då sa Stina något som jag i fortsättningen ska hålla i minnet. Undrar på om det är vår inställning som påverkar. Sagt och gjort, tog ett stadigt tag i kopplet och sa nu går vi! Jippi vi tog oss över och hon hade någorlunda koll på var hon satte sina tassar! Vi avslutade med en platsliggning. Stina och Jamsan körde framförgåendet och vi insåg genast felet vi hade gjort i går. Då hade han tagit skålen och vi hade bara skrattat åt honom och tyckt att han var gullig! I dag var Stina tillbaka till ruta ett. Så hon och Jamsan fick gå vid sidan om och göra klart att skålen inte var till för att bäras. Hm, hon måste tänka på vad hon tillåter Jamsan göra med skålen. Nästa pass så skulle vi "klicka" in sakta och vi blev lite fundersamma över varför Skruttan betedde sig som hon gjorde. Hm, givetvis var hon trött...! Nu ligger hon tillsammans med Q och snarkar på golvet! Att jag inte lär mig att hon trotts att hon springer och ser allert ut inte orkar flera timmar lydnadsträning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar