Kallt

Hej hopp!

I dag är bilen klar att hämta, skönt.... Det har varit jobbigt utan bil och jag har verkligen känt mig strandad. Rapporten skickades in i går och idag skall jag läsa och opponera på en annans rapport.

Annars händer väl inte så mycket. Jag har lagt till två nya länkar - Jenny & Pilo och Karin & Ingela. Sedan skall jag på kurs för Ryder om några veckor. Det skall bli kul. Hoppas bara den grå kängurun sköter sig. I helgen laddar jag för en hel vecka i Umeå!

BRRrrrrrrrr.....

Äntligen är bilen inne för reparation. Klockan 07.00 åkte jag och Kärleken in och lämnade forden. Efter många turer hit och dit skall den äntligen få sig en ny stötfångare, lyktor och lackering och plåtjobb gjort och jag behöver bara betala självrisken. Däremot undrar jag varför det skulle ta ända från juni tills nu att komma fram till dett! Nå ja, jag skall väl vara glad över att det inte blev så dyrt. Passar på att låta verkstaden titta på varför bilen inte vill starta ordentligt. Synd bara att jag blir billös i några dagar...

Studiekompisarna från Boden har varit hos mig idag och vi har jobbat på vår rapport. Inte så enkelt att få en röd tråd, stapeldiagram, sidnummrering m.m. att göra som vi ville men i slutet var vi ganska nöjda med resultatet. Nu skall vi bara läsa igenom och finjustera om det behövs. På måndag bär det iväg till Umeå för en innevecka igen. Måste tyvärr vara borta hela veckan. blä...! När man väl är där är det skoj, men nog hade jag hellre varit hemma. Borta bra, men hemma bäst heter det ju!

Tycker ni inte att tiden går fort! Själv har jag insett att mer än halva terminen är förbi och jag har studerat flitigt. Det är nästan skrämmande att jag snart har läst en hel termin och bara har två kvar och sedan är färdig - ska bli kul att få prova på något nytt om man nu har ett jobb att återkomma till. Det går ju lite knapert på Bodens kommun och vi får se om jag kommer bli varslad eller får vara kvar. Dock har jag ju större möjlighet att få ett "bättre" jobb, nu när jag har en specialist utbildning också. Undrar bara om jag kommer tycka om tillvaron att inte kunna disponera min tid som jag själv vill - är en underbar lyx som jag lever i just nu!

Hantverkare... ett morgonpiggt släkte

Lite härliga seglarbilder från i sommar, kan behövas i höstmörkret! I veckan har det varit fullt upp. Hantverkarna har avlöst varandra i huset, dessutom är de väldigt morgonpigga - vilket jag inte är. 07.15 stod de här i går för att montera ner varmvattenberedaren och installera värmeväxlaren. De var här hela dagen. Skruttan var mycket frustrerad över att hon inte fick hjälpa dem...! I dag har elektrikern varit här och gjort något! Nu väntar jag bara på att elementen skall sättas upp och fjärrvärmen kopplas in. Sedan kan den roliga renoveringen sätta i gång - toaletten!

Tvättstugan har blivit jättestor, när varmvattenberedaren modell större slängdes ut i går! Dock behöver den sig en ordentlig ansiktslyftning, men det går säkert att övertala Kärleken till en sådan! Han är ju faktiskt ute efter en relax i samband med bastun och nu har han ju fått utrymmet. Tänk så snyggt med klinkers och kakel, golv-värme mm.

Jag och Kärleken funderade skarpt på att "testa" Mythbusters" idé om att låta varmvattenberedaren explodera.... *asg*, men isåg att grannsämjan kan vara bra att behålla! Fast det vore ju lite roligt med en explosition!

Första övningen

Hej hopp vänner!

I helgen har Skruttan och jag varit på vår fösta övning. Detta var i Hv regi - Skruttan har extra avtal. Lördagen började med "torrövningar" för grupp-chefer, plutonchefer och resten av gruppen. Jag och Greta aggerade B-styrka och dog ärefulla dödar där ute i skogen. På eftermiddagen skiftade vi hundförare och jag och Greta fick gå som hundförare och "torr" öva in moment med grupperna. Övningen leddes av Johan Lindahl hans "tänk" om hundtjänsten är helt suveränt. Det sista vi gjorde var att reka objekt för söndagens praktiska övningar.

Skruttan var helt speedad när vi kom hem. Hon hade ju legat i bilen hela dagen och tyckt livet var urkasst - inte ett jota hade hon fått göra. Hon painade med Quarko, husse och mig ett bra tag innan hon insåg att alla andra var trötta!

Söndag morgon, uppe med tuppen. Jag och Skruttan var i Boden klockan 07.30. Där var det dags för stora helg sminket - grön i hela ansiktet. Sedan uppsittning i fordon för väntan på masch och transport. Ute vid objektet lastade vi ur och började ett "tätt" rutsök. Gissa om Skruttan var speedad och det blev inte bättre att ha en kamraman och kamera i näsan! Sedan blev det Gunilla och Garras tur. Ut till hotspot 1 och Garras fick spår och materiel-lega. Vi följde spåret ett tag. Radiokontakt med staben och ut ur skogen för att vara "filmstjärnor". Vi skulle spåra och bli filmade. Skruttan skötte sig fint och det gjorde nog gruppen också, undrar just om vi fastnade på filemen?! Sedan byte av hund och förare. Gunilla och Garras tur, medan jag fick bli "soldat". Nu skulle vi filmas i mot-ljus och patrullera i T-format upp för en slänt. Gissa om jag var rejält trött i armarna - AK4:an är inte gjord för en tjej! Efter vårt film uppdrag så var det dags för lunch!

Efter lunch fick jag och Skruttan förena oss med Luleå Marina HV igen. Dags för ny uppgift. Säkra och ta objekt. Skruttan fick snabbt ett spårupptag och spårade fram till matriel-lega. Ett litet rutsök och spårupptag igen. Hon hittade större bitar av "renklämma" som spårläggaren knaprat på. Över stock och sten med gruppen i bakhasorna. Vi kom ut på en asfalterad väg och som "vanligt" ingen radiokaontakt med staben. Vi hade precis bestämt oss för att dra oss tillbaka till objektet, då Blå-Gul kom och sa att vi skulle fortsätta! Spåruptag igen och vi for i väg. Nu gick det över stora stenar och klyftor uppåt! Tur man har en känguru i kopplet! OPS! Helt plötsligt ville kängurun ner för ett stup på ca tio meter. Nix sa vi i gruppen och tryckte henne uppåt! Efter en j-vla snurrande uppe på höjden beslöt vi oss att avbryta. Då dök Blå-Gul upp och sa att var spårslutet var - gissa vem som hade haft rätt vid stupet!? Nu hade jag kramp i låret och Skruttan var trött... Men hon fick i alla fall det efterlängtade spårslutet - en renklämma!

Jag är mycket nöjd med Skruttans insats i helgen - lite f-bannad på mig själv i spåret. Hon är inte alls så ofokuserad som jag trott och jobbar på bra. Vi måste dock arbeta mer med spår och markeringar på saker i spåret. Kängurun vill bara i kapp den som lagt spåret...

Jippi....!

Äntligen har vi fått svar från försäkringsbolaget! BRR får leva lite längre och vi behöver "bara" betala självrisken på 2500 kr! Jag var ganska inställd att vara tvungen att köpa ny bil, men är glad över att så inte behövs! Har inte råd just nu, husköp och studier gör ju ingen rik precis! Lämnar in bilen om någon vecka och sedan är den fit for fight! Härligt, nu när man vet vad som är fixat - typ allt! Peppar, peppar ta i trä - hoppas att den skall hålla LÄÄÄÄNGE!

Vinter...?!

Däckbyte.... hm, någon sa för över ett år sedan att JAG aldrig mer skulle behöva byta däck på min bil?! Undrar just vart de när NÅGON tog vägen....! Nä, så illa är det inte. Kärleken har fullt upp och jag är inte den som är rädd för hårt arbete. Sagt och gjort, tog med mig arbetshandskarna med mig ut och nu har BRR fått på sig broddarna! Så nu kan jag känna mig lugn - har kört med mkt slitna sommardäck ett tag. Kroppen lite sliten, men jag är nöjd - KAN SJÄLV!

Till helgen skall Skruttan få göra sina första timmar som FM hund. Vi skall till Boden och vara med på en gruppchefsutbildning. Praktiska övningar med hundekipage står på agendan. Därav däckbytet. Här uppe i norr slår ju vädret om ganska fort nu innan vintern - ena dagen varmt och behagligt andra dagen kallt och halkigt!

Inget plugg idag - var så flitig i går att jag känner att jag inte behöver plugga så mkt. I morgon skall jag träffa mina studiekompisar. Skall bli kul, inte alltid roligt att sitta hemma i min lilla vrå och plugga och klura för sig själv!

Solen skiner!

Solen skiner och jag har varit uppe med tuppen! Kärlekens bil skulle in på verkstan och jag var tvungen att se till att han tog sig till jobbet - Kom på i morse att vi skulle ha lämnat hans bil i går kväll så jag slapp vakan innan det blev ljust, men det är ju lätt att vara efterklok! Nå ja, jag har hunnit att göra en uppgift till nästa inne vecka och det var inte jobbigt! Klockan är bara elva - så eftersom jag är bil lös idag blir det en massa pluggande. Hade kanske behövt göra en massa i trädgården, men krattan är sönder och löven är vackra *asg*. Ska nog se till att björkarna på något sätt försvinner.... Man måste kratta både på hösten och våren, inte min stil. Blomkrukorna måste tömmas och ställas i vinterförvaring. Kan kanske säga att jag hade tänkt byta däck på bilen, men utan bil blir det svårt.

Hundarna gör mig sällskap hela dagarna. Quarko ligger troget vid mitt skrivbord och suckar ibland. Skruttan terroriserar antingen MIG eller Quarko. Är husse hemma så får han sig en känga han också. Nu har jag varit hemma och pluggat i lite mer än en månad och det är helt underbart att få rå om sin egen tid. Jag kan gå upp när jag vill, äta när jag vill och träna hund medan det är ljust ute! Gissa om det kommer bli hundträning, skidåkning m.m.

Vad tiden går....

Tänk vad tiden går fort. Det känns som om det vore i går jag hämtade hem Skruttan... Livet förändras och man får nya vänner, mål m.m. man tappar vänner, söker upp gamla vänner - ja hela livet rullar förbi och ibland måste man andas och fundera på vart man är påväg! JAG är så glad över alla som finns runt omkring mig - som stöttar, uppmuntrar och tar mig för den jag är, även med mina fel och brister! För sådana har jag också *asg*!

Livet är för kort för och därför måste man ta tillvara varje dag. timme, minut, sekund....! Att leva ihop med någon gör också att man ändrar fokus - nu är det inte bara en själv och man måste kompromissa! Kärleken är det bästa som finns och att få ta emot och ge hämningslöst det är en häftig känsla, tycker jag! Själv kan jag inte vara arg länge på någon som gör mig något ont, för tänk er själva att leva hela livet och vara arg!

ÄLSKAR ER ALLA SOM FINNS I MITT LIV,

KÄRLEKEN,

FAMILJEN,

VÄNNERNA,

Nu blev det djupt tjing!

Tjh Karga Landets Etty

Japp, nu har hon blivit stor och får numera kalla sig Försvarsmaktshund Flygvapnet! Började med hantering på F21 tidigt på lördags morgon. Nemas, problemas... älskar att bli lyft. Sedan blev det patrullering och hör och häpna! Från en speedad Gonzales till en trög traktor. Staffan tyckte att vi sölade i början! Klockren vindmarkering så att matte for ut i det gröna! Hejdundrande ljudmarkering och även där så flög matte bakom! Skruttan tyckte dock att man borde få plocka in figgarna!

Lunch på Chattanoga med gänget... Fortfarande pirrig i magen för spåren på söndagen. Tillbaka på F21 väntade SSL. Inga problem, Skruttan satt brevid Tudde och inte skulle han få ta figgen själv inte. Matte visade åter igen Mary Poppins stuk ute i skogen! Lämnade henne efter en lång rastningspromenad. Lite jobbigt var det att lämna henne i mörkret med A-k, men hon hade visst stortrivts och sussat gott ute i mörka skogen.

Osså spåret! Hämtade Skruttan tidigt - vi värmde upp med apportstig och sedan dags för spår. Klockrent spårupptag. Efter två apporter dök Jösse Hare upp och Skruttan tänkte äta harstek, men bestämde snabbt att det inte var värt att ha en *arg* matte efter sig i linan och växlade över på spåret. I virrvarret missade vi en apport, men hon jobbade bra tillbaka till spåret och vi hittade slutet! Gissa vem som stortjöt ute i skogen!

GRATTIS TILL ALLA ANDRA, ANNELIE & NEMO, GUNILLA & GORM, THOMAS & TUDDE, JARI & ZOYA, MIA & WIRA

Ett speciellt tack till Björn - Skruttans älsklings figge och till Annelie som hållt mitt temprament nere i vissa lägen *asg*! Sedan till alla andra som hjälp till och SPECIELLT ska Skruttan tackas för utan henne....!

Äntligen hemma...

Efter en omtumlande vecka nere i Umeå så är jag åter hemma. Tentan gick bra.... filosofer, och en massa annat tjafs är nu mera ett minne blott! Alla i min grupp klarade tentan och hur det gick till har vi inte riktigt kommit fram till - kanske är man för rutinerad när man är lärare - eller så har en del kunskap trillat ner ändå. Hemma vid har alla björkar fällt sina löv och det finns inte bara fördelar med att flytta till hus, men man kan ju faktiskt fälla björkar utan be om lov. Tror att jag skall fixa det någon gång Kärleken inte är hemma - och jag tror faktiskt det skulle ta ett tag innan han skulle upptäcka att de är borta....

Idag träffade jag Annelie med grabbar ute i Storsand. Vi la spår till "grållarna" sedan myste vi lite med Maxilimax - det gör ont i hjärtat när jag ser denna härliga schäferkille. Helt obekymrad om hur många som gråter över hans öde, men det är ju så han är Super-Max! Han tittar på en och det är som han säger: Gråt inte, jag är här och nu! Kanske är det därför man tar honom till sitt hjärta!

Nå väl, efter stunden med Super-Max blev det en kort patrull. Skruttan först, hon har helt plötsligt kommit på att man måste ta det lugnt på patrullstigen, kanske för att jag har hotat med att kennelpappa skulle få tampas med henne! Låste ner mot sommarstugorna, men växlade efter en stund över på en smygande Annelie. Sedan var det Nemos tur. Låg och väntade på stigen och undrade om de hade gått vilse - reste mig lite upp för att spana! Perfekt! Där kom de patrullerande och han visade klart och tydligt att där är Carin matte.

Spåret gick bra! Vi gjorde en längre halt vid första apporten - Matte hade glömt nycklarna i bilen, så Annelie fick springa efter dem. Sedan spårade vi på. Alla apporter utan en med oss in + en j-vla massa vatten. Annelie måste ha simmat vissa bitar! Ett kul spår och matte fick förtroende för sin lilla grå känguru. Nemos spår gick bra. Alla apporter med utan en som han genade vid och en annan som jag tror en "rastande hund" tog precis innan vi kom spårande. En fin förmiddag och nu längtar jag till i morgon.

Sorg....

Tänk att världen kan vara så grym! I går fick jag ett sms som jag aldrig kommer att glömma. Super Max har cancer. Ringde genast till matte och grät i hop med henne! Ända sedan den dagen han kom och gjorde anlagsprovet har DENNA hund med matte haft en stor plats i mitt hjärta och kommer alltid att ha det - det är få hundar förutom ens egna som berör en, men Super-Max berör en om man har träffat honom.

Jag vet hur mycket matte har kämpat på med honom och fått höre negativa saker om denna Super-hund, men hon har stått på sig och tillsammans har de visat var skåpet skall stå - Åh, vad jag önskade att Super-Max skall vara frisk och glad... och vilken hund han är som utåt visar "sitt vanliga här kommer Maxilimax". Önskade att jag skulle kunna ställa allt tillrätta igen - Kramar till er ALLA.... Tänker på er.... Älskar er.....

Mörkerspår...

Hej hopp! Sitter och förbereder mig inför resan till Umeå. Kärleken är i Piteå på någon konferens. Vi hann se varandra en timme i går kväll innan vi gick och la oss och några timmar innan lunch idag!

Träffade gänget ute i skogen. Patrullen gick bra, hör och häpna har fått ner tempot på Skruttan ordentligt. Attans bananer bara... hon tog Björn på vind igen - håller på att bli tokig på vindarna ute på F21. Nå ja, hon tog ju klockrent ljud i helgen så jag är inte orolig för den biten. Och så har vi ju det j-vla spåret. Direktpåsläpp efter Johans och Staffans idéer. Skruttan fattade galoppen direkt. Första apporten in, andra apporten inte vår, kanske därför hon inte riktigt tog den, tredje apporten och sedan borta med vinden.... Höll på att bli tokig! Vi snurrade ett tag och sedan gav jag upp. Det var mörkt. Tillbaka till bilen och tjurade ganska rejält. Björn erbjöd sig ganska snabbt att följa igen för han trodde nog vi skulle kunna hitta rätt! Efter lite snurrande innan vi hittade igen var vi hade tapp första gången drog Skruttan i väg - över stock och sten. Nu var hon ordentligt trött och när jag tillslut tänkte att nu kör hon bara ner huvudet och låssas spåra för att matte envisas så hittade vi en apport! Jippie! En sådan hund man har.... Hon jobbade på bra och helt plötsligt så hittade vi en till i mörkret och så var det bara slutet kvar. När vi kom dit orkade hon knappt ta den i munnen och det var bläcksvart!

Tack Björn för att du följde med som moraliskt stöd där ute i mörkret så Skruttan fick en bra slut på spåret!

Grubbnäsudden

Hej hopp alla vänner!

Sitter hemma i ett svinkallt hus och väntar på att värmen snart skall sprida sig från kaminerna. Jag har tillbringat hela helgen i Grubbnäsudden på en KU för bevakningsinstruktörer och räddningsinstruktörer - lite tjuvträning innan certprovet som kennelpappa uttryckte det. Skruttan går från klarhet till klarhet och det känns faktiskt bra, eftersom jag lämnar Luleå tidigt på tisdag morgon för en innevecka på Umeå universitet - kör fortfarande på filosofin att vila mig och hunden i form! (ha, ha... träningskompisarna vet att jag ljuger lite!)

Så gott folk - vi hörs om en vecka!

Träning

Hej vänner! Nu har vi varit i farten och tränat igen. Igår träffade jag Annelie och Björn ute vid F21. Förvirrad som jag var åkte jag ut tidigare för att rasta hundarna. Åkte till Lulnäsvägen eftersom jag trodde att det var där vi hade bestämt. När jag rastade hundarna tyckte jag det var lite suspekt när inte Annelie och Björn dök upp och insåg i mitt innre att det kanske inte var här vi hade tänkt att träffas - Riktigt vi skulle träffas på andra sidan F21, vid Kalaskulan. Nåväl kom dit samtidigt som de andra.

Spår var huvudagendan. Jag la ett åt Nemo och Björn la till Skruttan. Började med spårövergångar och efter sista fortsätta ut på längre spår. Medans vi väntade att spåren låg och gosade till sig körde vi patrull. Skruttan först, hm...! Annelie och jag insåg att inga mer direktträffar för henne. Just nu betyder pass på PANG ut i skogen för Skruttan. Provade patrull som kommando och då lugnade hon ner sig på stigen. MÅSTE tänka på att hålla henne lugn och sansaf på stigen.

Nemos tur... Han är så söt grålle. Höll andan på första figgen och var så koncentrerad att han inte hörde Annelies "visa". Duktig grabb - vi har en ny övning på "G". Patrull inte veta var figgarna har lagt sig. Dubbelfigge kan man kalla det. Två figgar mitt emot varandra på stigen. Ena börjar göra ljud - ekipaget stannar på stillasittande bevakning ute på stigen. Figge 1 blir tyst - då startar figge 2 på andra sidan! Tror att det kan bli en bra övning. Skall prova den idag.

Ja, spåren då? Annelie och jag fick nog några gråa hår i går. Bägge hundarna tog klockrena bakspår på samtliga spårupptag - märkligt tyckte vi och började givetvis fundera så det stod härliga till - Kontentan blev nog att vi inte skulle vara oroliga förrän vi märkte att det var så konstant. Gunnar sa att man någon gång kommer till den dag då hundarna bakspårar - oftast - och till 90% gör de det för att de är nyfikna! De långa spåren gick bra. Spårade i lina och det var inga problem - Skruttan fick tapp, men jobbade sig tillbaka bra. Vi missade en apport - men vad då? Vi kom i mål. Nemo spårade också fint. Hans spårläggare var lite förvirrad och råkade glömma två apporter i fickan!