Äntligen hemma...

Efter en omtumlande vecka nere i Umeå så är jag åter hemma. Tentan gick bra.... filosofer, och en massa annat tjafs är nu mera ett minne blott! Alla i min grupp klarade tentan och hur det gick till har vi inte riktigt kommit fram till - kanske är man för rutinerad när man är lärare - eller så har en del kunskap trillat ner ändå. Hemma vid har alla björkar fällt sina löv och det finns inte bara fördelar med att flytta till hus, men man kan ju faktiskt fälla björkar utan be om lov. Tror att jag skall fixa det någon gång Kärleken inte är hemma - och jag tror faktiskt det skulle ta ett tag innan han skulle upptäcka att de är borta....

Idag träffade jag Annelie med grabbar ute i Storsand. Vi la spår till "grållarna" sedan myste vi lite med Maxilimax - det gör ont i hjärtat när jag ser denna härliga schäferkille. Helt obekymrad om hur många som gråter över hans öde, men det är ju så han är Super-Max! Han tittar på en och det är som han säger: Gråt inte, jag är här och nu! Kanske är det därför man tar honom till sitt hjärta!

Nå väl, efter stunden med Super-Max blev det en kort patrull. Skruttan först, hon har helt plötsligt kommit på att man måste ta det lugnt på patrullstigen, kanske för att jag har hotat med att kennelpappa skulle få tampas med henne! Låste ner mot sommarstugorna, men växlade efter en stund över på en smygande Annelie. Sedan var det Nemos tur. Låg och väntade på stigen och undrade om de hade gått vilse - reste mig lite upp för att spana! Perfekt! Där kom de patrullerande och han visade klart och tydligt att där är Carin matte.

Spåret gick bra! Vi gjorde en längre halt vid första apporten - Matte hade glömt nycklarna i bilen, så Annelie fick springa efter dem. Sedan spårade vi på. Alla apporter utan en med oss in + en j-vla massa vatten. Annelie måste ha simmat vissa bitar! Ett kul spår och matte fick förtroende för sin lilla grå känguru. Nemos spår gick bra. Alla apporter med utan en som han genade vid och en annan som jag tror en "rastande hund" tog precis innan vi kom spårande. En fin förmiddag och nu längtar jag till i morgon.