Aj, ja... oj. oj!

Åter från semestern i London. Jag vet inte hur jag lyckas, men varje gång jag hamnar i denna härliga stad så är det värmebölja ;-) Vi åkte i tisdag - vovvarna lämnade vi ute hos vännerna i Mörön - vi är så glada att ni ställde upp! - redan på onsdag kväll. Vi landade i London på eftermiddagen och tog tunnelbanan in till centrala London. Gissa om vi bodde fint! Det tog ca tre minuter att traska till Buckingham palace! Vi kom fram till adressen och stod förvirrade och letade efter "vårt" hotell. Vi tyckte ju att det var konstigt att vi inte såg det och jag började nästan misströsta, men så backade vi och höll på att kikna av skratt. På hela sidan av byggnaden stod hotellets namn. Ett fyrstjärnigt hotell... Första kvällen orkade vi inte med så mycket. Vi hittade en mysig indiskt restaurant - vad är det med engelsmännen och deras förstjusning i indiskt mat! men jag förstår dem. Gud så gott det var... Efter middagen så spatserade vi upp till slottet. Det var nästan 20 grader varmt på kvällen och en massa turister.

Nästa morgon efter en stadig frukost på hotellet vandrade vi ner till Westminister Abbey - solen stekte och jag var glad över att jag hade shorts på mig. Vi gick tyvärr inte in i kyrkan, utan gick vidare ner mot Themsen. Det är så mycket jag vill kika på och alla dessa byggnader, människor osv. Japp London är defenitivt min stad ;-) Vi stannade och pustade vid Trafalgar och kikade på kartan. Sedan tog vi oss till Towern och där spenderade vi hela förmiddagen och kikade på allt från Henrik den III rustningar, kronjuvelerna, Beefeaters osv. Efter detta storsade vi genom bankkvarteren upp mot äffärskvarterren och åt lunch på en pub - Japp fisch & chips, vad annars. Denna dag gick vi och gick - och drack öl... Kärleken drog med mig på alla större bokhandlar och jag bara njöt. Vi tog oss till fots tillbaka till Hotellet och då insåg jag att något var fel på min fot. Det smärtade rejält och högg som om en kniv stacks in i foten varje gång jag tog ett steg. På kvällen åt vi på ett irländskt steak house och tog en kort promenad - konstant smärta i foten, men jag bet i hop!

Nästa dag vaknade vi när klockan ringde. Vi funderade på varför vi var nästan ensamma i matsalen tills vi kom på att vi gått upp klockan sju i stället för åtta - vi hade ställt min mobil på väckning och inte ändrat tiden. Det diffar ju en timme. Nå ja vi tyckte att det gör ju inget eftersom vi ville komma i väg till Madam Tousea (inte säker på stavning) vaxkabinett i tid - men det var det mer än vi som ville. Kön såg inte så lång ut, men jag kan lova att vi fick köa minst i en och en halv timme, väl inne så var det så mycket folk att det tog bort "tjusningen" - det enda som Kärleken hade kul åt var "källaren" där jag blev jagad av hemska spöken... Efter detta så åkte vi till St Paul´s cathedral men där sa foten stopp... Så det blev taxi till hotellet.

Nå ja, optemist som man är så skickade jag Kärleken på ett krigsmuseum och själv duschade jag och vilade en stund. När sedan Kärleken kom tillbaka haltade vi i väg till Harold´s och köpte svindyr choklad. Då hade det regnat en stund och det var faktiskt skönt... Vi tog oss till China town och ät jätte god mat på ett hm, kinesiskt ställe! När vi sedan kom ut och hade tänkt halta runt där ett tag så ÖSTE regnet ner och vi bestämde oss för att ta tunnelbanan hem till hotellet. Foten smärtade vid det här laget ganska mycket, så jag var bara tacksam. Gissa om vi blev förvånade när tåget inte stannade vid vår station på grund av översvämmning - vi trodde det var ett skämt. Så det var bara att knalla på hemmåt, som tur var hade det slutat regna. Vi gick bakom några välklädda engelsmänn som helt plöstligt började tjuta av skratt och hoppa omkring och sedan vände sig om och kikade på oss! Då kände jag hur kallt det blev i skorna och gissa om jag började gapskratta och hoppa omkring jag med. Jag stod mitt i en gata i centrala London med vatten högt över fotkölarna ;-)

Nästa dag var åter resa... Vi kom till flygplaten i god tid och köpte lite wiskey, likör och godis. Satt på planet och där fick vi sitta över 40 minuter för att någon helt plöstligt inte skulle med planet pga av flygrädsla men redan checkat in bagaget - så där fick vi snällt sitta och vänta medan man rotade efter dennes bagaget - dessutom missade vi slot tiden sä det var bara vänta tills det erbjöds en ny. I stockholm sprang jag på en bekant som jag inte sett på länge. Hon hade varit och hämtat en valp i Prag - en spets av något slag. Givetvis fick vi sitta och vänta på planet igen, eftersom det var passagerare som skulle med från Gbg men som var försenade.

Nu är jag hemma, hundarna oxså. Hoppar runt på kryckor, foten är röntgad från alla håll och kanter, men det är inte någon skelett skada som tur är! NU SKALL JAG INTE RESA PÅ LÄÄÄÄÄNGE!