Träningsnarkoman nr. 1

Hej alla vänner där ute i cyberrymden...! Det skulle ni inte tro om mig va... att jag skulle bli en träningsnarkoman när det gäller egen fysisk träning. Men då visste ni ganska lite om mig. I mina "yngre" dagar spelade jag fotboll, volleyboll, orienterade och älskade friidrott, dessutom red jag minst fyra dagar i veckan.

I går var det vilodag för mig och Skruttan, så jag passade på att plugga och måla lister... mindre kul! Sakta men säkert så börjar huset komma i ordning. Vi avvaktar lite med badrummet eftersom Kärleken inte hinner med allt och jag vill ju inte slita ut honom i förväg. Pappsen står dock i standby och kommer så fort vi ropar!

Just nu pustar jag ut efter två varv i skidspåret med Skruttan... Ha ha, den lilla lurisen blev mäkta förvånad när jag tuffade på och inte vek av vid parkeringen som vi bukar. Tror faktiskt hon blev lite sur! Första varvet gick bra - kanske jag tycker att hon drar sämre för att jag själv kan åka på bra själv nu och ofta kommer i kapp henne. Andra varvet verkade hon sura och jag blev nog också sur efter ett tag och skällde lite på henne. Hon ville inte alls ligga där framme, men efter en lite längre diskussion så låg hon i alla fall längst fram med spänd lina - men hon tokdrog inte. Själv är jag stolt över mig själv och jag blir jätteglad när jag känner att det går lättare och lättare för varje pass. Dessutom har jag kommit på att jag skall fortsätta när barmarken gör sitt antågande - då skall vi springa samma sträcka. Det kan ju inte vara jobbigare än att åka skidor - snarare tvärt om - lättare att hålla balansen!