Oroliga tider

Ja ha... då var man i samma situation igen... 110 personer inom barnomsorgen i Bodens kommun skall sägas upp! - Skall man skratta eller gråta?! Ingen verkar förstå att vi pedagoger arbetar med Sveriges dyrbaraste råvara... I alla fall tycker jag det och jag tror faktiskt många med mig håller med! Verkligeheten kommer i kapp en, fast man har blundat och inte vill. Undrar just vad för kvalité det kommer att finnas kvar ute på skolorna, när mer än en tredjedel av personalen kommer att försvinna! Det har varit väntat, men jag har nog hoppas in i det längsta att inga uppsägningar skall ske. Nu undrar jag om man är en av dem som skall sägas upp.

Men så idag bestämde jag mig! Vad f-n...! JAG tror man skall se det som möjlighet att förverkliga sina drömar i stället för en världskatastrof och jag har ju en del! Har faktiskt bestämt mig för att inte gå och fundera mer på vad som eventuellt kan hända, man är ju lite av en expert på att MÅLA upp de värsta senarioerna...

Pluggandet går bra och jag bara njuter. I dag var jag i Boden med pluggkompisarna och vi skrattade gott - åt vissa formuleringar på frågor vi skall ställa i en intervju. Det gäller faktiskt att hålla tungan rätt i munnen. Här kommer lite bilder jag hittade...

Karga Landets Ingela

Skruttan är upprörd för att.....

.........gamla Q har tagit pinnen