Idag sänder jag ett ljus och många kramar till mina vänner som har låtit världens bästa Super-Max somna in.... Det är aldrig lätt att behöva säga hej då och det är grymt att behöva fatta beslutet... Max har en plats i mitt hjärta - jag minns när jag lånade honom och upplevde en nära döden upplevelse i skidspåren.... - jag minns när jag lurade matte att tävla honom - jag minns honom som hunden som alltid ställde upp i vått och tort tillsammans med sin matte! Det som kommer att vara etsat på min näthinna är dock hans HÄRLIGA inställning till livet, som han hade in i det sista! Kram Max.....
puss på dig!
SvaraRadera